EVERLIDA

Tänk er att gå på en mina och bli räddad av ett annat fartyg. Minuterna efter det att ni kommit ombord går även det fartyget på en mina och sjunker.
Det ödet drabbade besättningen på Everilda.
Endast en man överlevde, den som fortfarande låg kvar i livbåten.

Fakta
TypLastångare   (Welldäckad, förhöjt akterdäck 2 mellandäck dubbelbottnad för vattenbarlast)
MaterialJärn
Tonnage1 387,84 brt, 1 046,84 nrt
Mått72,85 x 10,39 x 5,4 meter      
Djupg: 5,47 m
MaskinCompoundmaskin om 520 Ind. Hkr (separat donkeypanna)
Fart
Byggd1882 av T. Turnbull & Son, Whitby, England
Beställare
Sjösatt
Levererad
Regnr3258
SignalJHTK
Klassad
Assurans
HemmaHelsingborg
ÄgareRederi AB Hyperion, Helsingborg
BefälhavareCarl Edvard Karstrup, Råå
Besättning18 man (16 män samt 2 kvinnor)
På resaStockholm – Mäntyluoto, Finland
Förlist1914-12-06
Plats
OrsakMinsprängd (flytande mina)
Last1 272 ton Styckegods i rummet/Klorkalk i fat på däck
POS
Djup
Sjk
Exnamn
Hittat år2000

HISTORIK
Everilda byggdes 1882 i Whitby i England, men sedan 1893 tilhörde hon Maclay & McIntyre i Glasgow. Därifrån köptes hon för 10.000 £ den 20 juni 1898 av rederi AB Hyperion i Helsingborg. Hennes första befälhavare som svensk var C. Ruthenfeldt som förde henne mellan 1898-1905, och avlöstes av Karstrup som förde befäl vid minspängningen.

Hon var ett olycksdrabbat fartyg med ett flertal kollisioner bakom sig. Bland annat blev hon påseglad i Themsen och sjönk, men bärgades och sattes åter i trafik. Everildas sista resa kom att börja lördagen den 5 december 1914 då avgick hon från Stockholm lastad med styckegods. Ombord hade man en lots som klev av vid Simpnäs. Kursen sattes sedan nordost mot Finland och resten överlåter vi till den officiella rapporten som berättar:

Den officiella rapporten:
–” Lördagen den 5 december 1914 avgick ”Everilda” från Stockholm med full last av styckegods, väl utrustad och bemannad samt i fullt sjövärdigt skick. Destinationsorten var Mäntyluoto, och största delen av resan tillryggalades utan missöden. Lotsen avlämnades i Simpnäsklubb, och sedan Grundkallens fyrskepp passerats kl. 11.40 em. styrdes NO ½ O magn. på Säbbskärs fyr. Söndagen den 6 december kl. 8 fm. pejlades denna fyr 1½ streck på styrbords bog. Vinden var frisk sydlig med mulen luft och kort krabb sjö. Kursen ändrades nu ett streck mera babord, för att ångaren skulle gå klar grunden utanför fyren, vilken passerades på 4.5 sjömils avstånd.

Omedelbart därefter, då ångaren befann sig 6 à 7 sjömil SV från Mäntyluoto hamnpir, blevo kaptenen och styrmannen, som tillsammans uppehöllo sig på bryggan, varse en flytande mina rätt tvärs om styrbord på c:a 100 meters avstånd. En man av besättningen beordrades genast fram till backen som utkik. Men orden hade knappt hunnit givas, förrän fartyget kolliderade med en förankrad mina, som med starkt dån exploderade på ångarens babordssida ungefär vid skottet mellan eldrummet och förrummet. Fartyget lyftes upp av explosionen, krängde först åt styrbord men tog genast därefter en överhalning åt babord och sjönk inom några minuter med en slagsida av c:a 45?. Klockan var då omkr. 9.45 fm. svensk tid. 

En stor del av besättningen torde omedelbart hava ihjälslagits av på däck stuvade klorkalkfat, som vid explosionen kastades om varandra. Återstoden av manskapet rusade genast till livbåtarna, vilka dock på grund av fartygets svåra slagsida och den hastighet, varmed det sjönk, icke hunno utsättas. Hela besättningen drogs därför med i virveln efter det sjunkande fartyget. 1:e styrmannen Edvard Larsson erhöll vid explosionen ett svårt slag av ett klorkalkfat men lyckades dock, när han åter kom upp till vattenytan, med stora ansträngningar hålla sig uppe först på ett oljefat, sedan på en stege. Av besättningen observerade han endast 7 à 8 man, som flöto omkring på vrakspillror. Kaptenen låg och drev på en skeppslucka, på vilken även styrmannen efter en stund lyckades taga sig upp. Vid tillfället rådde hög sjögång.

Samma dag på morgonen hade ångaren ”Luna” lämnat Mäntyluolo med last av ägg och styckegods, destinerad till Sundsvall och Stockholm. Lotsen hade just lämnat fartyget utanför Mäntyluoto, då man blev varse en ångare i sjunkande tillstånd och med hissad nödsignal. Ångaren var ”Everilda”, omedelbart efter minkatastrofen. ”Luna” satte genast kurs på olycksstället och dess livbåtar gjordes klara att sättas i sjön. ”Everilda” sjönk emellertid mycket snart, och när ”Luna” kom fram i närheten av den plats, där ”Everilda” försvunnit, stoppades maskinen. Båda livbåtarna sattes omedelbart i sjön och roddes in bland vrakspillrorna för att bärga de på dessa kringdrivande människorna. Kaptenen och styrmannen på den förolyckade ångaren upptogos av den ena båten och fyra besättningsmän av den andra. Då inga andra skeppsbrutna kunde upptäckas, återvände båtarna till ”Luna”. Samtliga de räddade voro stelfrusna och i medvetslöst tillstånd.

Sedan båtarna lagt till vid ”Lunas” sida, forslades först de fyra besättningsmännen upp på ångaren och in i salongen, där man genast grep sig an med upplivningsförsök. ”Everildas” befälhavare hade likaledes forslats upp ur den andra livbåten och nedlagts framför dörren till salongen, varemot 1:e styrmannen Larsson ännu låg kvar i båten, då en mina våldsamt exploderade under ”Lunas” 2:a lucka. Som någon drivmina trots skarp utkik icke iakttagits från ångaren, måste denna, som ju låg med avstängd maskin, av den höga sjön hava drivits in i samma minfält, i vilket ”Everilda” förolyckats. Explosionen inträffade omkring kl. 11.50 fm. finsk tid. Fartyget remnade, och förskeppet började omedelbart sjunka, varför hela besättningen rusade i båtarna utan att hinna medtaga de ombord på ångarna liggande medvetslösa 5 männen av ”Everildas” besättning.

Båtarna lågo dock kvar vid fartygets sida för att man, när verkningarna av explosionen kunde överskådas, om möjligt skulle kunna göra ett försök att forsla de medvetslösa tillbaka i båtarna. Omedelbart härefter exploderade emellertid en andra mina med våldsam kraft under fartygets ångpanna. Två minuter torde icke hava förflutit mellan de båda explosionerna. Som nuångaren genast började sjunka, omöjliggjordes alla försök att rädda de kvarlämnade. C:a 5 minuter efter den första explosionen gick ”Luna” till botten.

Brevet hem
När S/S LUNA gick på minan hade man tagit ombord alla från Everilda utom styrman Edvin Larsson. Han låg kvar i livbåten och väntade på att lyftas ombord på Luna. Nu hann man aldrig så långt utan Edvin låg kvar i livbåten när smällen kom. I stället för att få komma ombord på Luna fick han trängas med dess besättning i väntan på räddning. Edvin var ganska skadad av kringflytande vrakspillror och kärl från lasten.

Att alla kunde räddas från Luna får väl tillskrivas omstädigheten att livbåtarna faktiskt låg i sjön intill fartyget när explosionen kom. De räddade från ”Luna” och Edvard Larsson från ”Everilda” blev efter ett tag upplockade av en bogserbåt och förda in till Mäntyluoto där man fick vård. Edvin som ju skadade sig av de kringflygande faten, skrev ett brev hem till sina föräldrar. Han skrivet bland annat:

BESÄTTNING
BefattningNamnHemortFödd
KaptenCarl Edvard KarstrupRåå1863-11-09
1:e styrmanEdvinLarssonHelsingborg Enda överlevande
2:e styrmanJohan MartinHanssonFalsterbo1864-11-19
1:e maskinistMauritz WilhelmLiljekvistHärnösand1876-12-27
2:e maskinistOlofJohansonSölvesborg1879-07-17
MatrosSverreLarsenKristiania (N1893-06-01
MatrosFrans LeonardLindrosRaumo (Fi)1893-06-01
MatrosFredrik LindrosRaumo (Fi)         ?
MatrosAxel ErlandNilssonSölvesborg1892-12-10
MatrosFritz HjalmarPeterssonSölvesborg1886-05-18
MatrosAxel EmanuelSjögrenStockholm1893-03-25
JungmanHans P.PedersenRudkjöbingca: 15 år
JungmanFilip ErnstSellbergSödertälje1898-01-27
EldareJuliusDanielssonRaumo (Fi)1896-03-20
EldareEdvinMårtenssonFjälkestad1894-12-04
EldareJohan AlexanderMäckiReso, Åbo1892-12-23
RestauratrisElviraSvenssonHudiksvall1881-07-03
KokerskaHilma Maria SvenssonGävle1890-02-01

Skrivet av Göran Nilsson

Powered by BetterDocs

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.