Minsprängningen av Skiftet är den värsta förlisningen i Ålands historia. Runt 100 man omkom när förutom minan även pannan exploderade och splitter for runt i fartyget. Hjälpen var inte sen men ändå lyckades lotsbåten bara rädda fem man.
| Fakta | |
| Typ | Passagerarfartyg |
| Material | |
| Tonnage | 336 brt, 192 nrt |
| Mått | 33,40 x 7,80 x 3,72 meter |
| Maskin | 3-cyl. ångmaskin / 500 hk |
| Fart | 11 knop |
| Byggd | 1908 av W:m Crichton & Co, Åbo (byggnr 582) |
| Beställare | |
| Sjösatt | |
| Levererad | |
| Regnr | |
| Signal | |
| Klassad | |
| Assurans | |
| Hemma | |
| Ägare | Ångfartygs Ab Bore, Åbo |
| Befälhavare | Erik Bamberg |
| Besättning | |
| På resa | Mariehamn – Åbo |
| Förlist | 1916-12-14 kl. 09.30 |
| Plats | |
| Orsak | Minsprängning |
| Last | |
| POS | |
| Djup | |
| Sjk | |
| Exnamn | |
HISTORIK
Skiftet byggdes 1908 av W:m Chrichton & Co i finska Åbo Beställare var Ångfartygs Ab Bore, Åbo och dit blev Skiftet levererad den 3 oktober 1908. Hon blev genast insatt på rutten mellan Åbo – Mariehamn – Stockholm. Den 22 januari 1916 klev dock Ryska Statens Sjöministerium in och rekvirerade henne. Skiftet blev dock återlämnad redan den 8 maj samma år och hon blev då upplagd i Åbo.
Nu gav sig inte ryssarna så lätt utan den 14 oktober 1916 var det samma ryska instans som åter rekvirerade henne för att upprätthålla trafiken mellan Mariehamn och Åbo. Tyskarna försökte stoppa all trafik i Ålands hav och ett av vapnen för detta var minering av farleder och hamnar. 1916 års sista minering utfördes under perioden 8-16 november av UC 27 där Karl Vesper lade ut 18 minor
FÖRLISNINGEN
Fredagen den 14 december klockan 08.30 lade Skiftet ut från Mariehamn för en av sina ordinarie turer till Åbo. Ombord fanns runt ett 60-80 ryska militärer, några högt uppsatta “ståndspersoner”, en del vanligt folk samt 15 besättningsmän. Många försök att få fram det exakta antalet ombord har företagits, dock utan större framgång. Man räknar med att runt 100 personer befann sig ombord på denna resa. Vädrat var inte det bästa med dimma men lugn sjö. Farvattnen kunde kapten Erik Bamberg utantill så det var inget bekymmer, det var möjlgen dimman och de faktum att man var i krig med allt vad det innebar.
Kommen till Herrö och Rödhamnsfjärden klockan 09.30 formligen slets fartyget itu när en mina detonerade under fartyget. Explosionen var så kraftig att även ångpannan exploderade och metallsplitter for runt i fartyget. Skiftet fick genast babords slagsida och de som kunde (runt 20-25 man) hoppade i vattnet trots kylan. Efter cirka 5 minutet gav så skrovet upp och med fören först gick Skiftet till botten på 24 meters djup.
Till botten med fören först
Snabbt kom en lotsbåt till undsättning för om möjligt plocka upp de överlevande. Nu visade det sig att man lyckades bara rädda fem man medan de övriga följde med fartyget till botten eller drunknade i det kalla vattnet. Detta gör förlisningen till den värsta i Ålands historia och det råder griftefrid på vraket. Skiftet återfanns i två delar på sommaren 1970 av några dykare, och kan besökas med tillstånd i organiserad dykning.
| De räddade var: | |
| • Alexander Stanislavof Zger – motorunderofficer • Eino Nuurmio – stensättare • Mattej Trjaev – kock • Ivan Paramonov – skyttesoldat • Conrad Gustavsson – arbetare |
Första telegrammet:
”08.30 avgick fartyget Skiftet från Mariehamn till Åbo. Klockan 08.55 meddelade kapten Braschnikov att Skiftet sytes bakom Rödhamn. Klockan 09.30 medelade B. att fartyget Skiftet exploderat och omedelbart sjönk.”
