LAURITZ

Hälsingekusten är på sina håll en vit fläck på “Vrak-kartan” trots att många fartyg förlist i området. Relativt få dykare i ett stort område är troligen en av orsakerna. Fördelen är att det man väl hittar under ytan förblir orört och jag ska här berätta om ett av alla de fartyg som förlist utanför Hälsingekusten.

Fakta
TypSkonert
MaterialEk
Tonnage 154 brt   141 nrt
Mått
Maskin
Fart
Byggd1867 Karrebæksminde
Beställare
Sjösatt
Levererad
Regnr
Signal
Klassad
AssuransDe priv. Ass. Köpenhamn, (12,000 dkr – värderat till samma belopp)
Hemma Karrebæksminde
ÄgareP.O. Mortensen
BefälhavareR. Mortensen
Besättning6 man, ingen omkom
På resa Stockvik – Mo (Umeå)
Förlist1898-05-28
PlatsVitörarna, Gran
OrsakStrandning och blev vrak
LastBarlast (131 ton sten)
POS
Djup
Sjk
Exnamn

FÖRLISNINGEN
Som vanligt med så här gamla förlisningar kan det vara svårt att finna fakta hur det gått till. Men i detta fall hölls bland annat sjöförklaringen i Rådhusrätten i Hudiksvall den 13 juni 1898. Senare kom det även att hållas sjöförhör i Esbjerg den 13 oktober samt i Köpenhamn (sjö och Handelsrätten) den 13 & 20 oktober 1898. 

LAURITZ avgick den 28 maj 1898 från Stockvik i Sundsvall för att ta sig upp mot Umeå med endast 131 ton sten som barlast. Det rådde laber nordostlig vind med dimma och strömsättning och för att slippa kryssa sig ut på öppet vatten tog man förmodligen farleden innanför Brämön ner i ”Gnarpbukten” där man avsåg att börja kryssa norrut. LAURITZ vägrade dock i en vändning så hon halsades runt till sydsydost i bidevind.

Vid ½ 4 tiden på morgonen hördes bränningar förut i lä och då fartyget nekade i vändning kastades styrbords ankare med 15 famnar kätting. Vid det här laget kunde man trots den kraftiga dimman se bränningarna samtidigt som kättingen till ankaret brast och LAURITZ drev in bland skären på nordost-sidan av Vitörarna, strax innanför Gran. Skrovet högg hårt och vattenfylldes snabbt och ett försök gjordes där man rodde ut i livbåten med ett varpankare dock utan resultat. Besättningen tog sig iland på den obebodda ön och sökte skydd i några fiskestugor.

Vid ovan nämnda sjöförklaringar och sjöförhör framkom det att det var styrmannen som hade vakten och de sakkunniga höll det för ofattbart att man ombord trodde sig vara utanför Brämön när man i själva verkat befann sig i närheten av Gran. Man hade lodat en 3-4 gånger och det visat cirka 40 famnar så djup vatten fanns. Sen trodde man ombord att strömsättningen var i nordlig riktning, men faktum var precis tvärtom och den förde fartyget allt längre söderut. Dimman var även den så svår att fören knappt kunde skönjas vilket givetvis försvårade navigationen.

Besättningen räddades alltså och en del inventarier räddades men fartyget blev vrak. Neptun var där men troligen bara för inventarierna då hennes last 131 ton sten som barlast var värdelös och bara hjälpte till att slå sönder fartyget. Min gissning är att det ligger lite ”plockepinn” där ute bland grynnorna.

Skrivet av Göran Nilsson

Powered by BetterDocs

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.