Förskjutning av lasten har fått många fartyg att förlisa. Har man sedan en last av levande djur ökar risken markant. Det är av högsta vikt att surrningen är riktig gjord. I Gomas fall räckte det med någon överhalning för att allt skulle braka.

Fakta
TypLastångare
Material
Tonnage710 brt 430 nrt 320 dwt (byggd: 703 brt 478 nrt 320 dwt)
Mått180,2 x 26,4 x 14,7/21.5 fot      (byggd: 188,5 x 26,1 x 16 7/21,2 fot)
MaskinTrippelexp (TMV)
 om 750 IHK
Fart
Byggd1873 av C. Mitchell & Co, Newcastle (Byggnr 294)
BeställareDet Nordenfjeldske Dampskibsselskap
Sjösatt
Levererad 4 augusti 1873
Regnr
SignalJSMD-LDKH
Klassad
Assurans
Hemma
ÄgareOle T. Flakke
BefälhavareOle T. Flakke
Besättning16 man, i båtarna men en man omkom
På resaAalborg – Gdansk
Förlist1947-09-10
PlatsNorr om Tylöns fyrskepp, Västkusten
OrsakFick slagsida i hårt väder. Kantrade och sjönk
Last 271 levande kor
POS
Djup
Sjk
ExnamnHAAKON ADELSTEIN (1873-1947)

HISTORIK
GOMA byggdes 1873 som HAKON ADALSTEIN för NFDS och blev långlivad i rederiet. Vid byggandet mätte hon 703 brt, 478 nrt, 320 dwt och måtten var 188.5×26.1×16.7/21.2 fot. Sin första maskin var en Compoundmaskin (NE Mar. Eng. Co. Ltd, Sunderland) om 750 IHK. Ångaren kom dock att byggas om 1902. Till Ole T. Flakke kom hen den 6 oktober 1946 efter varit upplagd i Trondheim sedan 4 mars -46.

REDARE    
1873 – 1946NFDSTrondheimHAAKON ADALSTEIN
1946– 1947Ole T. FlakkeKristiansundGOMA

FÖRLISNINGEN
Den norska ågaren S/S Goma var hemmahörande i Kristiansund och mätte 711 bruttoreg.ton. September 1947 var hon med kapten Ole T. Flakke som befälhavare på resa mellan danska Aalborg och Gdansk i Polen. Lasten var lite ovanlig då den bestod av 271 levande kor. Man lämnade Aalborg på tisdagskvällen den 9 sep. 1947 och vädret var då hyfsat. Under natten tilltog dock vinden och det blåste upp till storm. Korna var placerade både på däck, mellandäck och i lastrummet. På däck stod djuren tjudrade vid ett långt järnrör medan de under däck var placerade i bås av trä.

På onsdagsförmiddagen var sjön hög och Goma gjorde en överhalning åt babord och hon fick en slagsida på cirka 20 grader. Järnröret som korna var tjudrade vid brast och alla kor på styrbord sida gled över till babord. Detta fick slagsidan att tillta. Båsen under däck stod dock pall för påfrestningen medan det på mellandäck utbröt panik bland djuren som även de gled över till styrbord sida. Alla man tillkallades för om möjligt få över kreaturen till babord sida. Man försökte även komma i lä av Anholts sydsida, men sjön var så hög att man beslutade sig för att ta sig till Halmstad för att söka nödhamn.

Slagsidan tilltog alltmer ju fler djur som gled över. Strax efter klockan 14 på onsdagen kom så en svår brottsjö in över babords låring som fick fartyget att helt mista sin stabilitet. Slagsidan var nu ungeför 45 grader och 50 i rullningarna. Panik utbröt bland djuren på däck och en del försöke hoppa i vattnet. Besättningen som uppgick till 16 man kallades till livbåtarna och samtidigt skickade man ut nödsignaler med ångvisslan. Via radiotelefonen försökte man få kontakt med Skagens radio men utan resultat. Radion ombord hade ända sedan den installerades varit dålig.

Styrbords livbåt var ingen idé att försöka få ut men man kapade linorna för att den skulle kunna gå fri om fartyget gick till botten. Babords livbåt däremot sjösattes. I båten var vid tillfället eldaren Niels Aage Sörensen. När den nådde vattenytan fylldes den genast med vatten till hälften. Goma gjorde nu ännu en överhalning till styrbord och livbåten kastades mot skrovet. Aktern på livbåten gick sönder och eldaren Niels råkade komma i kläm mellan skrovet och den trasiga aktern på livbåten. Han gick till botten utan att man kunde göra något för att hjälpa honom.

Livbåten flöt tröts allt och man beslutade att gå i den eftersom fartyget kunde slå runt när som helst. Kapten, 1:e styrman och maskinchefen stannade kvar och försökte rädda fartygsjournalerna som fanns hos styrmannen. Man kunde dock inte få upp dörren till hans hytt utan fick nöja sig med att ta med skeppspapperna som räddades i sista stund. Vid LV 6 postering hade man uppmärksammat Gomas nödläge och larmat. Från Hallands flygflotilj skickade man ut ett B:18 plan på spaning. Ombord på planet satt furir Karlsson vid spakarna och sergant Skarp var signalist. Man observerade två livbåtar, den ena tom och i den andra satt besättningen.

Även på Tylö fyr hade man vid 16-tiden sett fartyget cirka 6 distans rätt väster ut drivande mot land. Fyrmästare Dalhlbomsåg att Goma hade kraftig slagsida och vågorna slog in över bryggan. Han larmade lotsstationen i Halmstad och därifrån larmades både sjöräddningen i Kungsbacka och livbåten i Torekov, vilka gick ut till platsen. Även lotsen gick ut utan vetskap om olyckans omfattning eller om det fanns någon livbåti vattnet. Flygplanet gick då ner till lostbåten och gjorde några lovar runt den för att sedan ta sig ut till havs igen. Lotsen såg det som en signal och satte kurs mot planet och fann livbåten med besättningen som man tog på släp in till Halmstad.

Bogserlinan mellan lotsbåten och livbåten sprang av och man blev tvungen att låta båten driva vidare. Innan dess hade man fört över alla 15 man i säkerhet och förde dessa in till land. Senare hittades ett 20-tal djur längs kusten och dessa fördes till Halmstads slakteris destruktionsavdelning. Hudarna tog man visserligen reda på. Goma gick till botten vid 16:30-tiden samma dag och alla djur följde med henne. 271 kor och 1 man fick sätta livet till i denna förlisning. Hur det senare gick får Goma förtäljer inte historien.

Skrivet av Göran Nilsson

Powered by BetterDocs

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.