BIRGIT (Lastångare)

Fakta
TypLastångare
Material
Tonnage201,5 brt
Mått41,0 x 6,5 x 2,5 meter
Maskin
Fart
Byggd1863 i Köpenhamn
Beställare
Sjösatt
Levererad
Regnr
Signal
Klassad
Assurans
Hemma
ÄgareRederi Werner Hacklin, Refsö
BefälhavareEmil Eriksson
Besättning12 man, togs ombord på U-10
På resaStockholm – Mäntyluoto
Förlist
PlatsEggegrund
OrsakRammades av den tyska ubåten U-10 som sänkte Birgit
LastMaskiner, tegel, frukt och styckegods
POS
Djup
Sjk
ExnamnGARRIE

S/S Birgit byggdes i Köpenhamn 1863 och hennes tonnage uppgick till 201,5 brt. Måtten på ångaren var 41,0 x 6,5 x 2,5 meter. Stor del av hennes livstid var hon i svensk ägo och hette tidigare S/S Garrie och var då hemmahörande i Stockholm. Hon såldes ett par månader innan sänkning till Finland och ägdes av rederi Werner Hacklin, Refsö.

S/S Birgit avgick från Stockholm vid 6-tiden fredagen den 5 november 1915. Man hade där intagit last av bland annat maskiner, tegel, frukt och styckegods. Destinationen var finska Mäntyluoto och färden gick inomskärs upp mot Gävle. Vid Eggegrund i Gävlebukten skickades på lördagen vid 14.30-tiden ett meddelande till Limön att man nu satte ostlig kurs mot Finland. Detta var ett krav från assuransbolagen för dom finska båtarna.

Ett par distans framför sig hade man en annan ångare som var den finska S/S Poseidon som avgått från Gävle tidigare samma dag. När man klockan 15.53 kommit cirka 10 distans öster om Eggegrund och således 6 distans väster om Västra Banken uppenbarande sig en ubåt på ett avstånd av ungefär 2 distans. Kapten Emil Eriksson stod själv på bryggan när ubåten avlossade ett skott. Man gjorde genast stopp i maskin och avvaktade ett par minuter. Kapten Eriksson var osäker om skottet var avsett för dom eller den framförvarande ångaren.

Då inget hände satte man fart framåt igen men genast svarade ubåten med ytterliggare två skott som susade förbi Birgit strax förom. Då gjorde man åter stopp i maskin och avvaktade ubåten som närmade sig. Man antog att den var rysk så ombord på Birgit hissade man den ryska flaggan. När så ubåten kom fram tog den en lov runt Birgit för att avläsa namn och hemort samt hissade man ombord på ubåten den tyska örlogsflaggan.

Befälhavaren på ubåten gav order på engelska att Birgit skulle sänkas men var så humama att man gav besättningen 15 minuter att göra sig klar. Man satte ut babords livbåt och den 12 man stora besättningen rodde över till ubåten. Kapten Eriksson samt 1:e styrman V. Johansson jämte 4 man (2 officerare och 2 matroser) rodde åter över till Birgit.

Väl ombord igen fick kapten Eriksson lämna över alla papper och man undersökte lasten. Dom tyska officerarna gick så ner i maskin och placerade 2 laddningar i askugnen under pannan. Stubinen drog man upp på däck. Alla beordrades åter ner i livbåten och kvar ombord var nu endast dom två officerarna som tände stubinen och sedan snabbt gick i båten även dom.

Man rodde nu åter över till ubåten men man hann bara halvvägs innan en fruktansvärd explosion kastade vatten och fartygsdelar över hundra meter upp i luften. Exposionen var så kraftig att styrbords livbåt flög 200 meter i en båge över den andra livbåten och förbi ubåten där den landade med ett plask. Officerarna i livbåten blev överraskad hur fort explosionen gick av och även hur krafig den var.

Väl ombord på ubåten igen som visade sig vara U-10 fick dom två kvinnorna förestånderskan Helmi Hoffren, Refsö och kokerskan Matilda Kongs, Estland kliva ner i ubåtens innanmäten. Även kapten och 1:e styrman fick göra dom sällskap. Övriga besättningen fick dock stanna uppe på däck.

U-10 var en ganska ny ubåt, byggd 1913 och hade en längd av cirka 220-230 fot. Hon kunde göra 15 knop över vattnet och uppnådde hela 10 knop under vattnet. Birgits besättning var noga i sina observationer vad gällde ubåten och enligt kapten Emil uppgick besättningen till 36 man. Vid samtal med tyskarna framgick att man låg ute i 5 dygn innan man fick avlösning.

Med Birgits livbåt på släp sattes kursen mot Björns fyr och efter 2 ½ timme gjorde man stopp. Då var man endast 3 distans ifrån fyren. Besättningen fick ro i tre timmar innan man kom fram. Det var mörkt ute och att ta sig iland var ett helt företag och utan vägledning av fyrpersonalen vete katten om det gått vägen. Klockan 20 klev man iland vid Björns fyr.

Där blev man väl omhändertagen och man stannade till 12.30 nästa dag. Då gick färden vidare med Löfstabuktens ivräddningsbåt “Louis de Geer” in till Gävle som man anlände vid 18.30 tiden på söndag kväll. Förutom i texten nämnda namn utgjorde Birgits besättning av 2:e maskinist Urje Linnainmaa från Björneborg. Dessutom fyra däcksmatroser som alla var från Räfsö och två stycken finska eldare. Totalt uppgick besättningen till 12 man

Skrivet av Göran Nilsson

Powered by BetterDocs

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *